Ja, nej, ja, nej, enligt...

Ska man ge pengar till någon som tigger på gatan?

Ja, enligt konsekvensetiken 
Ja, för tänk om just dina mynt avgör om tiggaren och hennes familj ska få mat för dagen. Om du ger henne pengarna så gör det kanske alla barnen glada och de kanske inte är lika rädda då, utan får nytt hopp. Det låter väldigt stort, men tänk om dina mynt gör så att familjen är ytterligare ett steg på väg i sina drömmar och chanser att få flyga hem igen, till exempel. Det finns långt många fler fördelar med att ge tiggaren pengar än att inte göra det. Tänk vad mycket de gör för tiggaren och tiggarens familj, och tänk vad lite de gör för dig. Du blir av med kanske 10 kr, hur mycket pengar får du inte på en månad jämfört med tiggaren? Du svälter inte utan de där 10 kronorna, men tiggaren kanske slipper gå hungrig. Det är definitivt värt att ge bort 10 kr för att vara en liten del av de människor som räddar tiggaren och kan hjälpa hen hem igen. 

Nej, enligt konsekvensetiken
Nej, för du vet inte vart pengarna går egentligen. Hur ska du ha en egentlig aning om vem som får dina pengar i slutändan? Det finns ju teorier om att ligor ligger bakom hela ”tiggarsystemet”. Om du ger pengarna till tiggaren i hopp om att ”rädda dennes dag” men om pengarna egentligen går till någon som är boss över allt så har du gett bort dina pengar i onödan, de pengarna du egentligen skulle kunnat köpa något för själv. Det är ju dumt att chansa på att göra något bra om du inte är säker på att det blir bra tillslut. 

Ja, enligt pliktetiken
Ja, naturligtvis ska du ge bort lite pengar till någon som sitter och tigger på gatan! Det är absolut din plikt som medmänniska i samhället. Alla bör vi visa empati och vara trevliga mot de människor och djur omkring oss. Oavsett om det hjälper personen (eller djuret) eller inte så är tanken mycket god, och då är det självklart värt det. Om du kan hjälpa till så ska du hjälpa till, det är av ren princip som du bör göra så mycket du kan för att vara så hjälpsam som möjligt gentemot andra, vem de än är. 

Nej, enligt pliktetiken

Nej, eftersom det inte är mitt ansvar. Det är inte jag som ska göra något, utan regeringen. Jag som ensam individ ska inte skänka bort mina pengar till människor som bara (måste) litar på att andra ska hjälpa dem och ge dem pengar. Det är deras eget ansvar att försörja sig själva. Om de inte kan det då så är det inte mitt fel, utan regeringens. Det finns ingenting som kan förklara varför jag borde skänka mina pengar till tiggare. Det är min plikt att i första hand ta hand om mig själv.

Creative connector

I couldn’t really connect to the book since the situations that occur in the book are pretty rare, all of them. But of course, things like this, about families having a familymember or many familymembers who commit one or several crimes, happens frequently all over the world. Sometimes you read about it in the newspapers or you hear about it on the TV. I don’t have a concrete example and I haven’t really experienced anything like this myself, but I guess it would be absolutely terrible and terrifying if someone in my family would commit like a heavier crime.

Wordfinder

Sussed - misstänkte-

Chucking - kastande-

Loitering - sölar-

Tosses - kastar-

Garment - plagg-

Reconcile - förena

Nauseated - illamående-

Jeers - hån-

Tormentors - plågoandar-

Sleeting - (sleet means snöblandat regn), so I guess sleeting means that it’s raining snöblandat regn-

Gloomily - dystert.

Looming - hotande-

Polluted - förorenad-

Spite - to spite - trotsa-

Sprung - fjädrad

Stem - (here it means) stämma-

Splintors - flisor-

Wuthering - svindlande

I sussed him for chucking and tossing the old garments at me, but he looming blamed the tormentors. I felt nauseated and polluted and spited him by throwing jeers at him with a glooming stem even though I was really mad. I loitering left him there with imaginary splintors all over the floor that I hoped he’d be hurt by, and went out to the wuthering sleeting outside and reconciled my hidden good feelings with myself.