Konsthistoria - Krøyer

Peder Severin Krøyer föddes den 23 juli 1851 i Stavanger i södra Norge. Namnet Krøyer tog han från sin fosterfar Henrik Nikolai Krøyer som var dansk, därav namnet Krøyer. 

Krøyer studerade vid konstakademien och senare hos Bonnat i Paris där han studerade valörmåleri. Året därpå lät han sig, framför allt vid Velázques, inspireras av realismen vilket syns i målningarna Sardineri i Bretagne (1879) och Italienska byhattmakare (1880). Denna väg valde han sedan att inte fortsätta på utan vandrade vidare mot impressionismen. Tillsammans med Theodor Philipsen kom han att bli den som införde denna stil i Danmark.

Krøyer dog den 21 november 1909 i Skagen, Danmark, troligtvis till följd av ärvd sinnessjukdom som dessutom bröt hans produktivitet i förtid.

Bildens syfte är att förmedla en känsla av stundens lycka. Krøyer försöker avbilda ett ögonblick av total glädje, en träff med andra konstnärer från konstnärskolonin i Skagen. Bilden är förmodligen gjord för att föreviga detta festliga ögonblick, ungefär som ett fotografi. 

Bilden föreställer ett uppdukat bord i en vacker trädgård. Kring bordet sitter tre uppklädda kvinnor. De kanske inte har klätt upp sig speciellt mycket egentligen för sin tid, men om någon skulle klä sig så idag så skulle det definitivt ses som uppklätt. Mellan två av kvinnorna sitter en liten flicka, förmodligen bredvid sin mamma. Här kan också noteras att de tvås klädval är de färgrikaste i bilden. Flickan ser ut att antingen precis sätta sig ner krångligt eller resa sig upp för att hon är otålig, och mamman håller om sitt barn.

Förutom de tre kvinnorna och barnet står dessutom sju män i kostym i bakgrunden. Det är dessa som gör att bildens syfte ser ut att vara att memorera hur lyckliga alla verkar. De ser ut att vara mer entusiastiska inför ”festen”, de höjer sina glas och det går att riktigt höra hur de utbyter glada ord med varandra. Det kan nog också vara så att kvinnorna skulle vara mer reserverade på den tiden och var lika glada de, men inte fick lov att visa det alltför tydligt. Alla personer i bilden är naturligt avbildade och det är en av anledningarna till varför jag kan se att Krøyer bilder präglades av realismen dessa dagar. En bild från impressionismens tid skulle inte se ut såhär. Att han valde att måla dem så realistiska som möjligt var nog för att skapa illusionen av att det är ett verkligt fotografi. Jag vet inte om Krøyer kände till kameror på den tiden men den första fungerande kameran skapades 1839, och ”Hipp Hipp Hurra! Konstnärsfest på Skagen” målades 1888.

Jag tycker att bilden är väldigt fin och mycket välgjord. Den är färgglad och detaljrik och förmedlar ett positivt budskap, men trots detta berör den mig inte speciellt mycket. Jag är en ganska melankolisk person och en bild som ska vara glad får mig inte att känna mig speciellt glad. Jag tycker fortfarande inte illa om bilden men jag känner inget speciellt när jag ser den. Jag känner mer och bättre för bilder som jag känner kan reflektera mig på något vis, gärna en bild som ser lite sorglig ut men inte nödvändigtvis måste vara det, eller en otydlig och lite mystisk. Tekniken i bilden gör mig glad för den ser så enkelt perfekt ut, men bildens budskap som (jag antar) är att förmedla ett förevigat lyckligt ögonblick får mig inte att känna någon speciell glädje. Så jag tycker om bilden på ett sätt, men jämfört med verk jag håller av så tycker jag inte särskilt mycket om den, just för att jag inte får någon speciell känsla av den utan mest känner mig ganska likgiltig inför den.

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Peder_Severin_Krøyer

http://en.wikipedia.org/wiki/Peder_Severin_Krøyer

http://no.wikipedia.org/wiki/Peder_Severin_Krøyer

http://da.wikipedia.org/wiki/P.S._Krøyer

http://sv.wikipedia.org/wiki/Impressionism_(måleri)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Realism

Eyewitness report - Forrest Gump

I study the view from where I see it, as a little bird sitting in Forrest and Jenny's old oak tree. Forrest is standing in front of Jenny’s grave which is beautifully placed right under the tree. I don’t want to glamorize death but it’s almost twilight, the sky is about to set the world on fire and the whole sight gives me shivers. Forrest assures Jenny that she would have been so proud of their son. Forrest Jr have written his mom a letter which Forrest gently leans against her headstone. After putting the letter down, Forrest says he doesn’t know if it was ”momma or lieutenant Dan who was right”, if everyone has their own destiny or if everyone is just floating around accidental-like on a breeze but he guesses it's a mix of the both. He then sobs as he says he misses Jenny and I can’t help crying inside, watching Forrest saying something this emotional that also sounds like some kind of a goodbye. After telling Jenny that he won't be far away if she needs anything, he turns around and slowly walks away from there, leaving the rest of the world in peaceful silence. I spread my wings and fly down to the grave to pick a flower. I lift with the flower in my beak and think how I’m giving Jenny a last chance to be the bird she always prayed to become.

Om tinnitus

1. Det finns hårceller i örat och man tror att när de är skadade så sänder de falska signaler till hjärnan. Dessa signaler vill hjärnan uppfatta som ljud oavsett om det kommer ljud utifrån eller ej.
2. 1. Svaga sus som uppfattas när det är tyst runtomkring. 2. Ringningar och/eller andra störande ljud som påverkar de vardagliga livet. 3. Starka ljud som kan påverka den drabbade i princip hela tiden och ge sömnproblem och koncentrationssvårigheter.
3. Ett exempel är hyperacusis som också stör det dagliga livet. Ljud som förut verkat obetydliga, som diskskrammel och högre musik. Det kan dessutom bli svårare att urskilja ljud från varandra, så som musik, större grupper som pratar och att ord flyter samman.
4. Konserter, disco, skott av olika slag (som kanoner, gevär och raketer), musik i hörlurar, höga smällar, m.m.
5. Läkemedel, stress, koffein, spända muskler i käke, nacke och axlar, skador på nacke, trötthet, alkohol och sjukdomar.
6. Jag skulle ha använt mig av skumpropparna för att jag definitivt tycker det är värt att skydda sig mot höga ljud i så stor utsträckning det är möjligt när man fortfarande 
7. dB = decibel
8. 3 dB
9. 1. Ljud över 65 dB är farliga för friska öron. 2. Gränsen för vad öron klarar utan att skadas är 85 dB åtta timmar om dagen, varje dag. 3. Det högsta ljudet som ljud kan ha i luft är 190 dB. 4. Gränsen för vad friska öron kan uppfatta är 0 dB.
10. Jag kan verkligen inte tänka mig att örat skulle skadas mer av ljud vi inte gillar än av ljud vi gillar - såvida nedstämdhet eller negativitet inte kan orsaka eller förvärra tinnitus också.
11. Stå aldrig direkt framför högtalarna. Använd ljuddämpande material i replokaler. Torrepa ibland (spela akustiskt). Använd hörselskydd. Dra aldrig ut en öronpropp mitt under konsert. Fråga alla bandmedlemmar du ev. spelar med vad de tycker om volymen så att det känns bra för alla.

Summary

The summary I had written for the week I was the summarizer is mysteriously gone so I had to write a new one and decided to write a summary about the whole book instead. I also wrote like a short analysis of my thoughts of the book.

Dale thinks he’s living an ordinary life in a completely normal family. One day though, his family’s, including his own, whole world turns upside down. Dale’s older brother, Gav (Gavin) is convicted as the rapist and murderer of five women, hence Dale and the rest of his family must move and change their names to not always be branded as relatives of a rapist and murderer. Dale changes his name to Glen and his family starts over in another city where they know no one. Everything seems to be fine, but Dale can’t get over the thought that he might become a just as horrible person as Gav turned out to be. At the same time, he still thinks of happy memories he’s shared with Gav. A lot of weird things happens throughout the book...

The book was really annoying to read since there were no speech dashes at all, so you had to read things people were saying before you could actually understand who said so. If someone could make a new edition of this book, with speech dashes, I could absolutely read it again. If no one adds speech dashes, I won’t read it again. There’s nothing wrong with the book - in fact, I bet it could be really interesting. But as for now, all it does is making me ill-tempered because of the lack of speech dashes. Sorry for all the commentatory about the speech dashes. I’d rate the book 2/5.

Ja, nej, ja, nej, enligt...

Ska man ge pengar till någon som tigger på gatan?

Ja, enligt konsekvensetiken 
Ja, för tänk om just dina mynt avgör om tiggaren och hennes familj ska få mat för dagen. Om du ger henne pengarna så gör det kanske alla barnen glada och de kanske inte är lika rädda då, utan får nytt hopp. Det låter väldigt stort, men tänk om dina mynt gör så att familjen är ytterligare ett steg på väg i sina drömmar och chanser att få flyga hem igen, till exempel. Det finns långt många fler fördelar med att ge tiggaren pengar än att inte göra det. Tänk vad mycket de gör för tiggaren och tiggarens familj, och tänk vad lite de gör för dig. Du blir av med kanske 10 kr, hur mycket pengar får du inte på en månad jämfört med tiggaren? Du svälter inte utan de där 10 kronorna, men tiggaren kanske slipper gå hungrig. Det är definitivt värt att ge bort 10 kr för att vara en liten del av de människor som räddar tiggaren och kan hjälpa hen hem igen. 

Nej, enligt konsekvensetiken
Nej, för du vet inte vart pengarna går egentligen. Hur ska du ha en egentlig aning om vem som får dina pengar i slutändan? Det finns ju teorier om att ligor ligger bakom hela ”tiggarsystemet”. Om du ger pengarna till tiggaren i hopp om att ”rädda dennes dag” men om pengarna egentligen går till någon som är boss över allt så har du gett bort dina pengar i onödan, de pengarna du egentligen skulle kunnat köpa något för själv. Det är ju dumt att chansa på att göra något bra om du inte är säker på att det blir bra tillslut. 

Ja, enligt pliktetiken
Ja, naturligtvis ska du ge bort lite pengar till någon som sitter och tigger på gatan! Det är absolut din plikt som medmänniska i samhället. Alla bör vi visa empati och vara trevliga mot de människor och djur omkring oss. Oavsett om det hjälper personen (eller djuret) eller inte så är tanken mycket god, och då är det självklart värt det. Om du kan hjälpa till så ska du hjälpa till, det är av ren princip som du bör göra så mycket du kan för att vara så hjälpsam som möjligt gentemot andra, vem de än är. 

Nej, enligt pliktetiken

Nej, eftersom det inte är mitt ansvar. Det är inte jag som ska göra något, utan regeringen. Jag som ensam individ ska inte skänka bort mina pengar till människor som bara (måste) litar på att andra ska hjälpa dem och ge dem pengar. Det är deras eget ansvar att försörja sig själva. Om de inte kan det då så är det inte mitt fel, utan regeringens. Det finns ingenting som kan förklara varför jag borde skänka mina pengar till tiggare. Det är min plikt att i första hand ta hand om mig själv.