Konsthistoria - Krøyer

Peder Severin Krøyer föddes den 23 juli 1851 i Stavanger i södra Norge. Namnet Krøyer tog han från sin fosterfar Henrik Nikolai Krøyer som var dansk, därav namnet Krøyer. 

Krøyer studerade vid konstakademien och senare hos Bonnat i Paris där han studerade valörmåleri. Året därpå lät han sig, framför allt vid Velázques, inspireras av realismen vilket syns i målningarna Sardineri i Bretagne (1879) och Italienska byhattmakare (1880). Denna väg valde han sedan att inte fortsätta på utan vandrade vidare mot impressionismen. Tillsammans med Theodor Philipsen kom han att bli den som införde denna stil i Danmark.

Krøyer dog den 21 november 1909 i Skagen, Danmark, troligtvis till följd av ärvd sinnessjukdom som dessutom bröt hans produktivitet i förtid.

Bildens syfte är att förmedla en känsla av stundens lycka. Krøyer försöker avbilda ett ögonblick av total glädje, en träff med andra konstnärer från konstnärskolonin i Skagen. Bilden är förmodligen gjord för att föreviga detta festliga ögonblick, ungefär som ett fotografi. 

Bilden föreställer ett uppdukat bord i en vacker trädgård. Kring bordet sitter tre uppklädda kvinnor. De kanske inte har klätt upp sig speciellt mycket egentligen för sin tid, men om någon skulle klä sig så idag så skulle det definitivt ses som uppklätt. Mellan två av kvinnorna sitter en liten flicka, förmodligen bredvid sin mamma. Här kan också noteras att de tvås klädval är de färgrikaste i bilden. Flickan ser ut att antingen precis sätta sig ner krångligt eller resa sig upp för att hon är otålig, och mamman håller om sitt barn.

Förutom de tre kvinnorna och barnet står dessutom sju män i kostym i bakgrunden. Det är dessa som gör att bildens syfte ser ut att vara att memorera hur lyckliga alla verkar. De ser ut att vara mer entusiastiska inför ”festen”, de höjer sina glas och det går att riktigt höra hur de utbyter glada ord med varandra. Det kan nog också vara så att kvinnorna skulle vara mer reserverade på den tiden och var lika glada de, men inte fick lov att visa det alltför tydligt. Alla personer i bilden är naturligt avbildade och det är en av anledningarna till varför jag kan se att Krøyer bilder präglades av realismen dessa dagar. En bild från impressionismens tid skulle inte se ut såhär. Att han valde att måla dem så realistiska som möjligt var nog för att skapa illusionen av att det är ett verkligt fotografi. Jag vet inte om Krøyer kände till kameror på den tiden men den första fungerande kameran skapades 1839, och ”Hipp Hipp Hurra! Konstnärsfest på Skagen” målades 1888.

Jag tycker att bilden är väldigt fin och mycket välgjord. Den är färgglad och detaljrik och förmedlar ett positivt budskap, men trots detta berör den mig inte speciellt mycket. Jag är en ganska melankolisk person och en bild som ska vara glad får mig inte att känna mig speciellt glad. Jag tycker fortfarande inte illa om bilden men jag känner inget speciellt när jag ser den. Jag känner mer och bättre för bilder som jag känner kan reflektera mig på något vis, gärna en bild som ser lite sorglig ut men inte nödvändigtvis måste vara det, eller en otydlig och lite mystisk. Tekniken i bilden gör mig glad för den ser så enkelt perfekt ut, men bildens budskap som (jag antar) är att förmedla ett förevigat lyckligt ögonblick får mig inte att känna någon speciell glädje. Så jag tycker om bilden på ett sätt, men jämfört med verk jag håller av så tycker jag inte särskilt mycket om den, just för att jag inte får någon speciell känsla av den utan mest känner mig ganska likgiltig inför den.

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Peder_Severin_Krøyer

http://en.wikipedia.org/wiki/Peder_Severin_Krøyer

http://no.wikipedia.org/wiki/Peder_Severin_Krøyer

http://da.wikipedia.org/wiki/P.S._Krøyer

http://sv.wikipedia.org/wiki/Impressionism_(måleri)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Realism

Bildutvärdering

Blod

Syftet med bilden var att skapa en bild som skulle beskriva främst ett verb eller ett adverb. Denna bilden kunde göras digitalt, på papper, i skulptur, m.fl.
Det första ordet jag tänkte skapa i bildform var ordet "blod". Min första skiss gjorde jag i blyerts

Här är min första skiss - med spikar i bokstäverna och utan rinnande blod
utefter dem. Detta ändrades till mitt färdiga resultat.

och sedan provade jag mig fram med olika lager och färger på ytterligare 4 papper för att komma på vilket tillvägagångssätt jag skulle följa, vilka färger jag skulle blanda för att få till en viss färgskiftning, osv, för att veta hur mitt färdiga resultat skulle bli bäst.

Denna bilden gjorde jag för att se hur olika bokstäver tillsammans med olika
tekniker skulle se ut. Ordet där nere tycker jag blev bättre än det första.
Det ser mer ut som att det har kommit dit av en olyckshändelse. Det första
ser väldigt påmålat ut medan det andra visar en blodigare känsla.

Den här bilden visar hur jag testade den så kallade stänktekniken eller splatter-
tekniken. Jag använda den sedan men inte på samma vilda sätt som på den
här skissen.

För att veta vilka färger jag skulle använda för att få till en den blodiga
nyansen som skiftar lite från ljusare till mörkare beroende på hur tjockt
lager av färgen det är. Jag försökte alltså få till en slags färgblandning som
skulle likna blodets egenskaper.

På bilden ovan ses en ganska ogenomtänkt "skiss" som egentligen var tänkt
att bli ett papper bara för bakgrundens skull. Innan jag gjorde mitt färdiga
resultat ville jag veta ungefär hur jag skulle göra för att blanda till en riktigt
bra färgnyans - en nyans av grå som skulle likna en slags stenvägg.

Från början tänkte jag mig min bild så som det ser ut när någon blivit skjuten med en pistol mot en stenvägg och det är ju ungefär så min färdiga bild blev. På min första skiss tänkte jag dock att bokstäverna skulle vara fastspikade och utan speciellt mycket rinnande blod utefter sidorna, som jag skrev precis under den första bilden.

<- Mitt färdiga resultat. Ljuset är inte riktigt samma här som i verkligheten men jag blev ändå inte helt nöjd med färgen som jag använde här. Den är för ljus och tung i färgen för att likna blod så mycket som jag ville.

Vad skulle jag behöva till min målning?
Jag visste att jag skulle behöva färg till att kunna göra målningen (naturligtvis). Jag skulle dessutom behöva en hård pappskiva eller en duk att måla på men jag valde en pappskiva för att förstärka effekten av att bakgrunden vore en stenvägg.

Mitt färdiga resultat av den målning jag gjorde blev i princip så som jag tänkt mig, om jag bortser från spikarna som jag hade tänkt mig skulle "hålla upp" bokstäverna från början. Under arbetets gång blev det dock inte så, som synes. Anledningen till att jag ändrade mig angående just den biten av mitt arbete var att jag började reflektera över hur märkligt det skulle vara om blod satt fastspikat på en vägg, och inte en vanlig vägg heller, utan en stenvägg. I alla fall om jag tänkte mig det som om någon blivit skjuten mot en stenvägg. Spikarna hade kunnat platsa där om jag hade tänkt att bakgrunden symboliserar mörker och sorg istället för en stenvägg. Då skulle jag associerat hela bilden till att någon blivit skadad av något, eller till att någon inte mått bra. För den som är troende så skulle det ju min färdiga bild, men med spikar, kunna liknas vid Jesus korsfästelse. Det var inga problem att ändra min planering eftersom allt jag behövde göra var att låta bli att sätta dit spikar efteråt. 

Jag blev hyfsat nöjd med min målning men jag tror att den hade blivit bättre om jag inte skulle varit så försiktig och noggrann när jag målade dit bokstäverna.

För att mer likna en stenvägg kunde jag ha målat några kanter i bilden. Kanterna skulle då gått i ljusare och mörkare färgtoner, ungefär som bakgrunden på bilden här nedan. 

Det var ungefär såhär jag hade tänkt mig mitt färdiga arbete fast med mer
blodstänk. Här syns en riktig stenvägg där jag klistrat på texten nedan.

Jag har inte lärt mig speciellt mycket nytt vad gäller teknik vid målning men jag har lärt mig att jag inte måste vara så väldigt försiktig när jag målar sådant som detta då jag faktiskt ska vara lite utanför boxen och mest skvätta på färg. Jag vet nu också mer säkert att färgens densitet och nyans har en väldigt stor betydelse för slutresultatet och färgens påverkan på budskapet i bilden.

Någon slags slutsats är att en av mina skisser nästan blev bättre än mitt färdiga arbetet.

Arbetets gång - Först målade jag bakgrunden i olika lager av grått, men lät det hela tiden stelna innan jag målade på nästa. Jag ändrade hela tiden på den gråa färgens nyans för att skapa en känsla av att det vore riktig sten. Sedan tog jag en akvarellkrita som var alldeles för ljusröd och skrev blod som en grund för färgen som jag skulle måla dit sedan. Det blev dock otroligt fult med akvarellkritan som bas eftersom det var nästan oundvikligt att den skulle synas sedan. När hela texten hade torkat så skvätte jag dit färg (samma färgblandning) och försökte få allt att se lite vilt ute men jag lyckades inte jättebra.

Fri

Det andra ordet jag bestämde mig för att gestalta i någon form var ordet "fri". På bilden nedan syns den enda skissen jag hann göra av det som jag tänkte mig. Från början ville jag göra någon slags tavla där jag först tänkte rita bakgrunden och sedan fästa bomull som moln. Allt eftersom lektionerna gick så insåg jag att jag inte skulle ha tid att göra så som jag ville från början. Därför slutade det med att jag bestämde mig för att göra min skiss så bra som möjligt och försöka skapa ett slags komplett arbete av det.
Jag hade behövt en målarduk, färger och bomull till att skapa det slutresultat som jag från början ville göra och tänkte mig. Jag använde mig istället av ett vanligt papper, en blyertspenna, färger och bomull för att få fram den slutgiltiga bild, ej helt klar, som jag nu har.

Den enda skissen jag gjorde av ordet "fri". Detta tänkte jag mig lite senare
även i "nödfall" skulle bli det färdiga resultatet på grund av att jag inte hade
särskilt mycket tid kvar på mig. Pappret blev skrynkligt av all blöt färg och
därför blev det svårare att ta en bra bild på målningen.

Efter att jag redan börjat klistra fast bomull som moln så insåg jag att det inte alls blev så som jag tänkt mig. Därför skulle jag behövt mer tid på mig, eller rättare sagt kanske behövt arbeta mer effektivt, för att kunna följa min skiss och rita en "färdig produkt" som hade sett mer ut som jag ville. Jag blev dock nöjd med den för att vara en skiss (om jag bortser från bomullen till vänster). Jag har aldrig målat en så färgskiftande himmel förut, insåg jag när jag precis börjat, och tänkte att det kunde bli en liten sorts utmaning. Jag antar att jag lyckades ganska bra.

Det finns egentligen inget speciellt som jag skulle vilja ändra på på skissen, förutom att jag skulle ha låtit bli att sätta dit bomullen - det ser inte bra ut, speciellt med tanke på att skissen trots allt inte är mer än en skiss, eller i alla fall inte var riktigt tänkt att bli något mer än en skiss från början.

I det här arbetet har jag lärt mig att, när det gäller svaga nyansövergångar, vara varsam när det gäller att byta färg (till skillnad från min förra bild). Här gällde det också att späda ut vattenfärgen med tillräckligt mycket vatten för att färgerna skulle "smälta" in i varandra, annars hade resultatet sett klumpigt gjort ut.

Arbetets gång - Allra först så började jag skissa molnen. Jag hade en klar bild i huvudet av hur jag ville att molnen skulle se ut och hur de skulle sitta. Efter det övergick jag till att försöka rita ordet "fri" som moln för att det skulle passa in på ett bra sätt. Nu i efterhand när jag tänker på det, så skulle jag kunnat illustrera ordet som fåglar - för det heter ju fri som en fågel. När jag väl var klar med hela molnbiten och nöjd med det så började jag fundera på hur jag skulle få till de ljusa färgerna i den färgskala jag ville. Jag bestämde mig i alla fall tidigt för att måla med svag vattenfärg i färgtonerna gul, rosa, lila och blå. När jag väl skulle börja så målade jag tunna men relativt tjocka linjer och doppade sedan min tunna pensel i vatten och smetade ut linjerna på pappret för att få ett fint lager. Sedan fortsatte jag med de resterande färgerna.


Jämförelse

Mina bilder är både ganska lika varandra och samtidigt. De är båda målade på papper/hård papperskiva i storlek av ett A4-papper men färgerna som jag använt är olika. Till "blod" så använde jag mig av akrylfärg i två olika nyanser, en klarröd och en rödbrun, medan jag till "fri" använde vanliga vattenfärger. Jag tyckte att det var lika intressant att måla med akrylfärg som med vattenfärger, på olika sätt. "Blod" ger ett mer negativt och mörkt intryck, kanske ledsamt eller skrämmande, medan "fri" är tänkt att ge en känsla av frihet, vilket kanske är ganska uppenbart. För mig känns det som en aningen melankolisk men ändå väldigt lycklig bild med ett likadant budskap. Därför är de väldigt olika på det sättet. Nästa gång vill jag tänka mer på att göra mina bilder mer olika av många skäl. Dels för att utveckla min kreativitet och dels för att träna på hur jag ska genomföra mina arbeten på bästa sätt, etc. Jag skulle nästa gång också gärna vilja arbeta med helt nya material och helt andra sorters pennor och färger för att utveckla mina erfarenheter och min förmåga angående teknik ytterligare.

Bildanalys

Beskrivning

På bilden finns det en figur som skiftar i olika nyanser av vitt, svart, rött, orange-brunt och beige-brunt. Formen på figuren är oregelbunden men det närmsta man kan komma en form för att beskriva den är en stående rektangel med formlös topp där det orange-bruna förekommer och två stående rektanglar nedanför, samt några andra små detaljer som jag återkommer till. Det beige-bruna t.ex. syns som två kantiga breda band som först riktas neråt men på halva vägen böjs åt höger. De två stående oregelbundna rektanglarna är vågrätt randiga i svart och vitt. I grunden av de två rektanglarna finns ytterligare två rektanglar, som jag skulle vilja kalla dem för att beskriva dem på ett ungefär, fast de är vågräta i detta sammanhanget. De två vågräta rektanglarna har flera mönster på en gång men framför allt randigt och prickigt. 

Bakom figuren syns framför allt tre olika färgfält, eller tre rektangulära fält där en viss färg dominerar med inslag av andra färger eller andra mönster. 

Det översta av de tre fälten utgör ungefär hälften av bilden och är blått i olika nyanser fyllt av gråvita fläckar i olika storlekar som blir otydligare och mindre ju längre ner och närmare nästa fält kommer. Det är mörkare blått längre upp och ljusare blått längre ner. Den blåa färgen bleknar ”i takt” med att de gråvita fläckarnas storlek krymper. 

Fältet under det blåa är mestadels grönt. I det gröna syns mängder av fyrkanter som är vita, blåa, gröna, röda, gula och mångfärgade. Hela bilden ser ut att krympa mot mitten och därför blir fyrkanterna mindre och mindre ju längre upp de är. I det nedre vänster och höger syns bara grönt som skiftar mellan mörkare och ljusare. I centrum finns det flest fyrkanter och de är dessutom störst. De förminskas åt sidorna och längre bak. Toppen på den gröna rektangeln är så gott som nästan helt rak medan botten på rektangeln går mer oformligt i en slags halvmåne som är riktad neråt, och då kommer jag in på nästa del i bilden... 

Nedanför det gröna fältet ser jag en grå yta med inslag av brunt, svagt grönt och lite av en färg åt det röda hållet. På det stora hela ser ytan klart mest grå ut. Inslagen av de andra färgerna går i olika udda och formlösa former, men också rektanglar, kvadrater och en del former som ser ut att vara mer cirkelformade och triangulära. Färgerna är mörkare till vänster än till höger, och mörkare längre ner än höger upp.

På bilden ser det ut som om de olika ytorna, eller lagren, ligger i följande ordning, varav den förstnämnda är ”påklistrad” först och de andra skulle kunna vara ditsatta efterhand: det blåa fältet; det gröna; det gråa; figuren. Men i fronten, framför figuren, ser jag också två parallella, horisontella linjer som går ungefär som utefter toppen på en cirkel. De är sammanbundna genom två vertikala linjer. 

---

Tolkning

Jag ser mig själv stående högst upp i Tureborgs torn en varm sommardag i Uddevalla. Jag blickar ut över hela Uddevalla och till horisonten är det flera kilometer. Himlen är blå och molnen är relativt små och fluffiga och blir mindre och mindre ju närmare horisonten de når. Fyrkanterna som syns bland det gröna är hus, små som stora, som står vid eller nära träd och annan växtlighet. I något av de husen bor min farmor som var anledningen till varför jag var där just då. Tureborg ligger i en skog och det är därför det syns mycket grönt precis runt omkring borgen. Räcket som syns i bildens front går som en spiral hela vägen ner till marken. Borgen började byggas år 1899 men blev klar först 1912, och de årtalen får mig att tänka på mina förfäder, hur de levde på den tiden och vilka de var. Tyvärr brann borgen ned år 1950, så det är bara en del av några ruiner som står kvar numera och som också syns på bilden. Borgen såg verkligt sagolik ut innan den brunnit ner.

Jag associerar min bild till några olika filmer och sagor, som t.ex. ”En officer och en gentleman” när Julia Roberts blir hämtad från sin lägenhet av gentlemannen Richard Gere och ”Rapunzel” där hon står i sitt torn. 

Förutom de filmerna och sagorna så tänker jag på en mängd olika kända byggnader som finns idag som exempelvis Turning Torso, det lutande tornet i Pisa, Eiffeltornet och Empire State Building. Anledningen till att jag associerar bilden till just dem är för att jag kan tänka mig att man får samma känsla av att stå längst upp i höga torn, var de än finns i världen. Man känner en fantastisk känsla av frihet och man får andas in den friska luften som finns där. Förutom alla positiva känslor, som i alla fall jag får, så finns det nog många som känner skräck också. Jag tycker det är underbart att stå och se ut över gigantiska landskap från höga torn, men jag har alltid tyckt att det är skrämmande att se ut över havet, utan att veta varför. De flesta människor är nog rädda för sådant som är okänt. När man ser ut över städer så kanske man känner en viss trygghet av att veta att det bor andra människor i husen eller byggnaderna, men när man står vid havet så ser man oftast horisonten, och vad finns bortom den?

Jag associerar dessutom bilden till vissa katastrofsituationer. Jag har sett på program där de visar när och hur olika katastrofer har utbrutit, så som vulkanutbrott eller tsunamis. När de drabbade försöker rädda sig själva så brukar de oftast ta tillflykten till stora byggnader. Några som känt sig säkra har då tagit fram sina kameror och filmat. Det skulle kunna se ut ungefär som på min bild, med undantaget att ingen katastrofsituation av något slag har inträffat när den här bilden är tagen på sommarlovet förra året. 

Om man hade suddat ut husen, mig själv och räcket ur bilden och lagt på ett gammaldags filter över det så hade det sett ut som om det utspelade sig i en saga. Om man har lite fantasi så skulle man kunna likna bilden vid det. 

Den sista och dessutom värsta associationen som jag ska ge till denna bilden är att när jag har funderat lite över olika situationer där det förekommer att man befinner sig högt upp så har jag bland annat tänkt på när folk begår självmord. Jag kan tänka mig att en del finner det fridfullt att spendera sina sista ögonblick i livet på en sådan underbar plats där man kan se ut över ”hela” världen, man kan fundera och reflektera över det förgångna och man kanske till och med hinner ångra sig innan det är för sent. Tyvärr är det nog få som gör det när de väl står där. Men vad vet jag, egentligen? Detta är ju inget jag vanligtvis går runt och funderar på.

MANUS

MANUS

Min (andra) filmaffisch till bilden

Detta var den bilden som jag tillslut redovisade.

Filmaffischen till bilden

Min filmaffisch till bilden.