Oönskad

Sammanfattning

Året är 2140 och nu finns det en medicin, Långt liv, som gör att människor som tar den kan leva för evigt. Om två människor tar medicinen så får de inte producera fler barn eftersom det finns en viss risk att jorden blir överbefolkad om alla nya barn också börjar ta medicinen. Då dör ju ingen och då får inte alla plats på jorden. Barnen till personer som tar medicinen blir då, som de kallas på Grange Hall, oönskade. Huvudpersonen Anna är 15 år och kom till Grange Hall i Storbritannien när hon var 2,5 år. Hon är en oönskad och har fått lära sig att hennes föräldrar är hemska människor som hatar henne därför att de producerade henne och fick henne att bli oönskad. Anna är en mycket duktig oönskad och tror på allt som Mrs Pincent säger. Mrs Pincent är husfrun och föreståndarinnan på Grange Hall. En dag förändras allt när oönskade Peter kommer dit. Han påstår att han känner Annas föräldrar och att hon heter Anna Covey. Oönskade får bara ha ett namn, och  Anna blir frustrerad och arg på Peter därför att han ljuger, tror och tycker hon. Men gör han verkligen det? Så småningom går det upp för henne att han kanske har rätt...

Sammankoppling

Situationen på Grange Hall kan jämföras mycket bra med ettbarnspolitiken i Kina eller Stockholmssyndromet. Jag tänkte berätta lite om hur man kan jämföra händelserna i boken Oönskad med Stockholmssyndromet eller Norrmalmstorgssyndromet som det egentligen kallades för. Namnet Stockholmssyndromet kommer från eller är uppkallat efter Norrmalmstorgsdramat, som inträffade mellan den 23 och den 28 augusti 1973. Det som hände var att det skedde ett rånförsök mot en bank på Norrmalmstorg i Stockholm och de som var instängda började så småningom känna identifikation med gärningsmannen och började också identifiera sig och känna sympati för honom eller henne. För att förenkla det så kan man säga att de som hölls som gisslan, alltså de som var fångade mot sin vilja, började känna medlidande för personen. De försvarade förövaren mot polisen. När hotsituationen upplöses eller löser sig så brukar de som är drabbade av syndromet ofta känna ångest eller skuldkänslor för att de har betett sig på ett sätt som inte är enigt med hur de brukar bete sig, alltså att de har försvarat den som har gjort fel. Detta psykologiska syndrom är det som kallas för Stockholmssyndromet. 

Man kan alltså jämföra det här syndromet med hur barnen på Grange Hall beter sig. De är så indoktrinerade och hjärntvättade av det som Mrs Pincent och hennes kollegor har sagt att de tror på henne. De får inte tvivla på Mrs Pincents ord men några av barnen på Grange Hall börjar tvivla på henne när de blir äldre eller är blivande som författaren kallar dem.