Uppdraget

Jag vet att om jag bara fortsätter en liten bit till så kommer min räddning. Det har de lovat mig. De som gav mig det här uppdraget. Jag är trött och utsvulten, men om jag inte klarar det här uppdraget så väntar ett värre straff än så. Och jag har inte all tid i världen att slutföra det.

Det är skymning och så snart solen är uppe skall jag skymta staden och skynda mig dit. Innan jag gav mig iväg hemifrån så hade jag sparat tillräckligt mycket pengar för att ha råd att köpa en häst, förhoppningsvis en av uppfödarens bästa. Jag har 1298 kronor och 26 öre, och en gång köpte vår familj en prima häst för bara 813 kronor, så jag har stora förhoppningar.

Jag sitter högst upp i ett träd, på en tjock gren, och kikar hela tiden mot horisonten för att få se solen gå upp. På grenen under har jag lagt min packning, som innehåller alla mina mest värdefulla saker. Det är en kompass jag fått av min far en gång,  mina mynt, en lyckoamulett som jag fått av min mor  samt en foto på hela min familj och min sedan länge bortsprungna katt. Jag saknar henne så... hennes namn är Lilja. Hon är den finaste katten som finns, och jag drömmer ofta om henne, att hon sitter där på fönsterblecket en dag och ser på mig med sina snälla, gula ögon. Jag hade slutit mina ögon med tanken på henne, men tvingas öppna dem igen när solens strålar plötsligt visar sig och bländar mig. Hastigt ser jag mig omkring för att se om min packning ligger där den skulle och om jag nu kan se var staden är.

Där! Där är tornet på Stadshuset. Eftersom jag bara ser tornet kommer det att ta hela dagen innan jag är framme, därför måste jag skynda mig. Jag svingar mig ner till grenen under och lyfter upp min packning på ryggen. Det skramlar i den när jag tar tag i den. Jag ser kortet på Lilja och tittar länge på det. Kanske, kanske, tänker jag, får jag se henne igen. Men tanken slås bort ur mitt huvud lika fort som den kom. Aldrig att jag får se henne igen. Det är inte möjligt. Och nu måste jag skynda mig.

Jag stoppar tillbaka bilden på Lilja och klättrar nerför trädet, gren för gren. När jag har kommit ner på marken märker jag hur högt trädet var, för här nere är det omöjligt att se annat än just det, träd. Det gäller att jag kommer ihåg vilket håll det är åt! Vilken tur att jag har med mig min fars gamla kompass. Jag lägger kompassen på en förhållandevis plan yta framför mig. Pilen pekar mot norr. Då måste staden ligga nordost framför mig. Jag tar upp kompassen i handen och vänder på den. Det finns något ristat i den, och jag tror det är fars initialer. Jag har aldrig träffat min far och min mor har aldrig velat talat om hans namn. Det enda jag har kvar av honom är den här kompassen, där det står RE.

Musikreflektion

1. Jag har valt fyra stycken färger. 

Orange: Färgen orange är en förhållandevis lugn färg, i alla fall i min musiklåt, och det är en färg som "är ganska chill".

Grön: Grön är också en lugn färg men mer neutral och gungande. 

Röd: Röd kan vara både en aggressiv men också en romantisk färg.

Gul: Färgen gul är en positiv färg och i en låt så tycker jag att det ska gå i en snabb takt och rytm ifall man har valt färgen gul.

2. Jag tycker att det blev helt okej. Den är väl inte direkt så professionellt gjord men jag gillar den och tycker att jag lyckats ganska bra med färgerna och musiken i sig.

3. Jag har lyssnat på låten några gånger och jag tycker väl inte att den skulle passa på discon, i affärer, på radion eller liknande. I så fall möjligtvis i reklam, eller så är det väl ungefär sånna här "låtar" som blir youtube-sensationer. Ibland... Jag tycker inte att kanske just min låt är så väldigt bra och skulle nog inte passar, men ungefär.

3b. I reklam: Det är enkelt att klippa ut delar av en låt och sätta i en reklam. Det är klart att i någon reklam passar det nog in. Och på youtube finns det nog en del personer som skulle tycka om det, även om det inte skulle bli en sensation över hela youtube.

4. Vid vissa delar av låten blir man glad och vid andra delar förstår man inte riktigt vad som händer. Jag personligen blir väl ganska "stolt" när jag hör den eftersom jag gjort den själv fastän det var ganska svårt i början.

4b. Alla människor vet vad musik är och alla människor lyssnar på musik ibland, vissa lite mer sällan och andra oftare. Men jag kan säga att det är en stor majoritet av alla människor som tycker om åtminstone en sorts musik och antagligen lyssnar ganska ofta på det. Och sen är ju alla olika och man tycker om olika musiksorter, så det är väl individuellt. Musik förmedlar nästan alltid en känsla.

Bokredovisning - "Molly Moons fantastiska bok om hypnos"

Boken handlar om 10-åriga Molly Moon. Molly är föräldralös och bor på barnhemmet Hardwick House i Briersville, England. Hon hittades i en kartong på trappan till barnhemmet när hon var en liten bebis, och precis som Rocky, hennes bästa vän, så fick hon sitt namn efter omständigheterna just då. På hennes kartong stod det "Moons Marshmallows"och så fick hon sitt efternamn. I kartongen låg det också en klubba där det stod Lolly, men det förbjöd barnhemsföreståndarinnan Miss Agnes Adderstone, så det blev Molly istället. Molly Moon.
En dag när Molly och Rocky gick tillbaka till barnhemmet tillsammans från skolan så började de bråka och skiljdes åt. Molly gick till biblioteket där hon gömde sig bakom en hylla vid bokstäverna X, Y och Z eftersom att hon visste att det sällan kom folk som letade efter böcker vars namn började på någon utav de tre bokstäverna. Plötsligt kom en man inrusande i biblioteket och utgav sig för att vara Professor Nockman, och han hade köpt en bok som han behövde. Det enda han sa var att boken började på H. Molly kollade på några böcker vid hyllan Y, och såg böcker om "yacht, ylle och ypnos". Vad var ypnos? Första bokstaven var borta. Sen kom hon på att det var bokstaven H som var försvunnen! På det sättet hittade Molly Moon boken om hypnos och där börjar en fantastisk resa.

Jag rekommenderar boken till alla, för den är spännande och man vet aldrig hur den ska fortsätta. Boken är långsam i början men sen tar den en hopp och plötsligt lever Molly på ett helt annat sätt. Jag ger den 5 av 5 stjärnor bara för att den är så unik och man vill hela tiden fortsätta att läsa den! Det finns inga andra böcker som jag läst så fort, förutom Harry Potter-böckerna, som den här. Så det är positivt. Och det är den här sortens handling i en berättelse som jag tycker om, för den förvandlingen hon gör är nog en dröm för de flesta. Även om hon till sist förstår att det kanske inte var så bra som hon trodde från början. Längtar tills jag läser nästa del av Molly Moon!

Författare: Georgia Byng