"Gud vad pinsamt!" - svenska-uppgift

Jag var i skolan, och på schemat stod det musik. Vi skulle ta ett instrument och spela till en låt. Jag valde gitarr, eftersom att det är mitt favoritinstrument och det är lättast att spela på. Redan när vi skulle spela första ackordet så hände det som inte får hända! Två strängar flög av och där satt jag med bara fyra strängar och de andra två framför mig. Alla skrattade och jag kände hur jag blev röd som en tomat. Läraren tyckte inte det var så farligt, men det tyckte jag. Jag skämdes så! Ingen vill väl att strängarna på gitarren ska lossna, så att alla skrattar?

"Haha, bra jobbat!" flinade han som är duktigast i musik, Pelle. Han gör aldrig något fel, någon gång. 

"Tack" sa jag och rodnade. Genast plockade jag upp strängarna och gav de till min musiklärare. Hon bara log och hämtade en ny gitarr till mig. Jag tog emot den och läraren förberedde alla på en ny start. Hon räknade in.

"Nu kan väl strängarna ändå inte lossna..." hoppades jag. Men, det hände igen. En sträng lossnade och flög iväg. Jag höll gitarren i min famn och la händerna för ansiktet. Åhnej, tänkte jag. Nu skrattade förstås alla ännu mer. Till och med mina kompisar.

Vid slutet av lektionen hade jag inte spelat någonting. Det hade lyckligtvis inte lossnat någon mer sträng under låten, men jag hade gått ut efter det att den tredje strängen lossnade. När mina klasskamrater hade slutat lektionen kom min kompis Lisa fram till mig och sa.

"Du, det var väl inte så farligt. Det är inte ovanligt att strängar lossnar." 

Det kändes lite bättre när hon sagt det, men jag bara visste att vid varje musiklektion kommer säkert alla skratta åt mig. Lisa läste nog mina tankar.

"Och jag tror inte att de kommer skratta nästa gång." sa hon och log.

Just då kom Pelle och hans gäng ut från klassrummet och så fort de såg mig började de garva.

"Vad bra du spelar!" ropade han. Men det var uppenbart att han var ironisk.